Header Ads

Krönika: Vad är Facebook?


Detta är ett gammalt inlägg och återspeglar idag inte Typ Android.

Jag filosoferar mycket på jobbet, speciellt när jag har mycket tid över. Okej, "filosoferar". Men försöker mer nu att tänka igenom konceptet med Facebook och andra liknande medier. Varför har jag det för?
Jag menar, mitt genuina intresse är egentligen bara en sak. Min flickvän. Vad skriver hon? De flesta andra jag har på Facebook bryr jag mig inte ett skvatt om och har därför valt att blockera deras inlägg från min... wall? startsida? vafan heter det?

En annan intressant aspekt när det kommer till det här är min mamma. Ibland kan det tänkas att jag behöver lämna ett meddelande till henne. Det är ju mycket mer personligt att göra så än att faktiskt smsa eller ringa. Right?
Så basically har jag Facebook för Emma och min mamma. Kan jag bli mer whipped?

En gång i tiden hade jag nästan 400 vänner på Facebook. Folk man träffar på fester, Internet och andra ställen där figurer man generellt inte pratar med finns. Facebooks koncept är att koppla ihop vänner med varandra. Idag har jag 73 vänner och tycker att det fortfarande är för mycket.

För ett tag sedan fick jag ryck och tog bort en hel del vänner, närmare 30 stycken. Jag satt framför skärmen och skrek i princip. "JAG KÄNNER JU FÖR FAN KNAPPT DIG". Jag har jobbat med en kille för två år sedan. Och jag har ingen kontakt med honom idag, och egentligen bryr jag mig inte om vad han gör. Ändå är han kvar... va?

En gammalklasskompis la till mig också för ett tag sedan. Har inte träffat honom på över åtta år, så varför visar han då ett intresse för mig? Vill han bli vän med mig på riktigt? Nej. han vill chitchatta lite för att sedan aldrig mer prata. DRA ÅT HELVETE.

Hela facebook är en lögn fylld med bara skit där hela centrum handlar om dig. Inte dina vänner. Alla är så, om inte annat de flesta. Har du gått på en fest/dyl någon gång, och/eller hört uttryck som "Tagga mig", "Lägg till mig som vän" "Jag har fler vänner än dig". En jävla tävlingssida där vinnaren är den som har flest bilder taggade på sig med flest vänner. MEN inte för mycket vänner heller, för då är man en p12a som bara randomaddar. Inga fula bilder heller, bara bra med bra kvalité.

Som sagt, jag tog bort en hel del "vänner" för ett tag sedan, för inse, de är inte mina vänner. Och beslöt mig för att BARA ha mina vänner på Facebook. På det sättet kan min wall vara fylld med skit jag vill och vågar visa världen, inte behöva tänka på vad jag faktiskt laddar upp.
Men vad händer om din chef lägger till dig på Facebook? Vågar du neka honom/henne? Vill du visa hen allting?

Enligt Facebook har jag 73 vänner. Enligt mig har jag en 2-3 vänner. Om ens det. Sen har jag en drös med kompisar, kollegor, familj. Men inte vänner. Alla är inte mina vänner.

Min slutsats är att Facebook inte alls är naturligt på någon plan alls. "Wow, great Tony! Kom du på det helt själv?!".
Tack kära läsare som antagligen kaxigt ställer frågan, och ja. Det gjorde jag. Jag är efter. Problem?

Mitt mål nu är att sluta upp med Facebook och börja hänga ännu mer på flera naturliga ställen med cirklar, som i riktiga livet. Vill inte babbla för mycket om det, för då blir det reklam. Men vi ses kanske där?

Inga kommentarer

Vänligen notera

Innehållet som publiceras på Typ Android omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du är som kommentatör helt ansvarig för det du skriver.

Använder Blogger.